Det kan kännas så självklart att man har varandra. Mamma & pappa, de är ju så. Man lever med varandra, ser varann varje dag och firar jul tsm. Man fattar beslut tsm och stöttar varandra i saker. Man blir oxå sur på varandra ibland, allt kan inte alltid vara bra. Men man har alltid varandra.
Det ska man ta vara på, alltid. Även när man är som argast på varandra eller när man bara vill springa ifrån allt och aldrig komma tbx, så ska man ta vara på att man lever i samma värld, samma tid. Samma liv.
För döden skiljer oss åt. Inget annat.
Man kan säga att man hatar, men man vet. Ingenting tar oss ifrån varandra, förutom döden.
Det var så självklart att du fanns här med oss. Att du gick upp och väckte mig på morgonen, att du satt och åt frukost när jag kom upp. Att du sa hejdå innan du åkte till jobbet och att du kom hem efter du jobbat klart.
Det var oxå så självklart at vi åkte utomlands tillsammans och att du gratta mig när jag hade klarat mig bra på ett prov. Att vi fira födelsedagar tsm och att vi delade livet.
Men man vet aldrig när de tar slut. Och även fast man vet att de gör de, så går de inte att förstå.
Vi skulle åka till Paris snart. Tanken får mig att börja gråta.
Du ville vara med på min första new york resa, du ville verkligen visa mig de goda i livet.
Fast jag vet att du följer med, du följer oss alla vart vi än går.
Vi tänker på dig.
Man glömmer aldrig en stjärna, pappa.
Snart kommer sommaren. Vi skulle åka båt denna sommaren, och du skulle lära mig att starta båten. Sen skulle jag få köra den själv som jag velat så länge.
Men ingen visste att detta skulle hända när vi planerade och skrattade tillsammans.
Varför just du av alla människor? Du som alltid var ute och sprang. Maraton och massa lopp överallt var du. Varför just du...
Jag krama om din jacka här om dagen och tårarna kom direkt. Det är så jävla obegripligt.
Men vi har en skyddsängel nu, det vet vi.
Man förväntar sig att du ska komma gående här snart eller gå förbi och säga något med ett leende.
Men jag vet att du ser oss. Jag vill göra dig stolt pappa. Vi kämpar.
Du var en väldigt omtyckt person, och du har den största platsen i mitt hjärta.
Jag saknar dig. Och jag älskar dig så otroligt mycket.
Du lever kvar i våra minnen.
Rest in peace älskade pappa
<3

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar